Grattis till mig själv!

Lyckades nämligen cykla ner i diket efter att ha lämnat mina tjejer till skolan i morse. Vilken syn! Cyklade i en jäkla fart, varvid en liten flicka kommer korsandes min väg, och för att inte frontalkrocka med denna lilla näpna tös, väjer jag rent instinktivt, och kör ner i diket. Landar jättemjukt, och med min hjälm på huvudet känner jag mig som värsta stuntkvinnan. Reser mig utan minsta skråma och förklarar för flickans mamma att allt är okej med mig och cyklar vidare. Den lilla flickan måste ha undrat var det var för en tant som cyklar så tokigt, vilket hon har fullständigt rätt i.
Gårdagen var en riktig skrivardag i Floda. Nu börjar vårt arbete sakta få lite struktur. Det känns bra att arbeta tillsammans så att våra tankar inte springer iväg åt varsitt håll. Något som är lätt hänt med så mycket olika intryck och tolkningar. Men det tokigaste som hände efter vi unnat oss en lite för lång lunchpaus och precis börjat fokusera lite djupare i vårt arbete, var att det knackade på Kinnes dörr. In kommer en kommunalanställd och ber att få undersöka toaletten. Jag har svårt att hålla mig för skratt när han häller i något medel i toan och ber Kinne spola några gånger när han går ut och jobbar med rören. Nej nej nej! Detta händer egentligen inte när vi väl kommit oss till ro för att sitta ostört med vårt arbete. Jo tydligen! Kanske bäst att vi sitter i Ale kommun nästa gång. Där har vi riktiga och rena avloppsrör.